Gaggenau – kökslyx

mars 5th, 2010

Gaggenau vinskåp

När vi byggde vår vindsvåning fick jag, efter hårda förhandlingar med Johanna, igenom hällar, ugn och fläkt från Gaggenau. Det är oftast jag som lagar maten i vår familj. Det är ett stort intresse, så för mig var det viktigt. Nu har vi flyttat och inte kommit oss för att renovera köket än, men nog sitter jag och tittar och drömmer. Vinkyl från Gaggenau var det aldrig tal om. Den kostade då, för dryga tre år sedan över hundra tusen och det är inte ens mitt innehåll värt, men drömma kan man ju.

Gaggenau har spelat en nyckelroll i vinlagringskultur, och har satt nya standarder genom sitt Vario Cooling Serie 400 vinklimatskåp. Vinklimatskåpen kan kombineras med kylar, frysar eller kombinationsskåp i ett oräkneligt antal kombinationer. Ett modulbaserat system med helintegrerade skåp. Titta på bilden… så ska det se ut.

Vinflaskorna lagrar man i fullt utdragbara flaskhyllor gjorda i obehandlad bok och aluminium – inte bara snyggt men det eliminerar också arom- och smaköverföring. Hyllorna är också i modulsystem och kan användas till att förvara stora flaskor och/eller magnumflaskor. Aluminiumhyllor finns för öppna flaskor och karaffer, liksom presentationshyllor (töntigt) och en humidor kompletterar detta sortimentet. Såklart man ska ha en cigaaaar i vinskåpet också.

Vad säger ni? Jag tror jag håller mig till min naturligt kylda källare tills samlingen överstiger inköpet av skåpet. Den har sin charm också och flaskorna blir dammiga, men visst är det snyggt?

Lyx för pengarna (1-10): 5 (På tok för dyrt)

Spakänsla (1-10): 7 (Varje spa med skälvkänsla bör ha ett vinskåp)

Château Latour

mars 2nd, 2010

Château Latour

Om Johanna ska vara svartsjuk på någon, så är det Chateau Latour. Det är mitt absoluta favoritvin. Mest för att det var ett av vinerna jag provade på min första vinprovning. En ny värld öppnade sig och Chateau Latour kommer för evigt att förknippas med den upplevelsen. Skam att säga så är det flera år sedan jag drack det och inte finns det en enda flaska kvar i vinkällaren. En vän till mig provade en -76:a härom veckan och hon blev också frälst. Alla blir inte frälsta. Vid den här vinprovningen hade vi middag efteråt och vi var 12 personer. Det var blindprovning på franksa Bordeauer och deltagarna fick välja det vin de tyckte bäst om till maten. Vi var två som tyckte Latour var bäst och fick dela på en hel flaska från -82. Det här var i mitten på nittiotalet så vinet var fortfarande ungt, men wow ändå. Just -82 räknas till en av de bättre årgångarna och en flaska går lös på alldeles för mycket idag. Då gick det att få tag på dem för under tusenlappen och idag går det inte att hitta någon för under tio…. Men…. En 2005a då, ett annat bra vinår i Bordeaux. Det är ju ett ganska nytt vin var min tanke och efter en snabb sökning på systembolaget inser jag att den flaskan finns att få tag på, men till det facila priset av 11 897:- per flaska. Uteslutet för mig tyvärr. Förmodligen en bra investering att köpa en låda även om startpriset är enormt, men med tanke på att jag förmodligen skulle hitta tillfällen som var värda att firas innan vinet nått sin fulla potensial får jag nog stå över där också. Kanske kan jag få någon god vän att satsa lite pengar på sin egen källare istället… Värt ett försök. Men Bordeaux har blivit alldeles för dyrt. I princip alla de stora gick långt in på nittiotalet att få tag på för under tusenlappen. Inte ens Les Forts de Latour, deras andravin, är överkomligt längre. Men det har jag i alla fall någon flaska kvar av i källaren.

Jag minns i alla fall som igår hur vinet doftar, och just överraskningen av alla de dofter som slog emot mig den där första gången. Det är ju något speciellt med just Latour också. Den mest framträdande doften för mig var den av ebonitstavarna i tunnelbanan. I de gamla vagnarna från 50-talet fanns det just sådana och de hade en speciell doft som spred sig i hela vagnen, lite som bränt gummi. Väldigt mörkt och kompakt i färgen vilket förstärktes av ebonitstavsdoften. Men det doftade ju av massa annat, mörka mogna frukter som svarta vinbär, bly, lavender, ek, tobak, läder, hö. Jag kan hålla på i evighet, det är det som är så fantastiskt. Det är så komplext att det bara går att fortsätta och hitta mer och mer. Smaken var ganska rik på taniner då, men inte otrevligt på något sätt. Här sviktar faktiskt minnet lite, för det var framförallt dofterna som var den nya sensationen för mig.

La Tour

Château Latour ligger i Bordeauxregionen Paulliac, Médoc. Den har funnits med i 1er cru classé (1 av 5) i 1855 års franska vinklassificering. Gården har fått sitt namn efter tornet som ju är med på etiketten också. Tornet är byggt i början på 1300-talet och blev intaget av England 1378. Det återatogs av Frankrike den 17 juli 1453 men sedan är historien fylld av mystik och det fort som står där idag är faktiskt ett duvhåll byggt i början på 1600-talet, förmodligen av ruinerna av det gamla fortet. Kanske gick det i graven 1453, men ingen vet. Hur det än är med tornet kommer det för evigt bli ihågkommet för det fantastiska vin som det etiketterar.

Lyx för pengarna (1-10): 7 För dyrt

Spa-känsla (1-10): 10 I alla fall i våra källarvalv kommer det till sin fulla rätt.

Massage, Amarone och middag med vänner

februari 25th, 2010

Marie

Igår hade jag en riktigt lyxig kväll. Vad kan vara bättre än att lämna vår tvååriga dotter Ellie hos gudmor, slinka ner på Spat och få fantastisk massage och sedan äta middag mred två goda vänner? Inte mycket. Johanna, min sambo, fick behandling av Anna som jag bloggat om tidigare. Själv fick jag massage av Marie. Jag hade ju tänkt mig Hot Stone, men då måste man faktiskt säga till innan. Det tar nämligen en halvtimme att värma upp stenarna. Så det blev massage, och jag tänkte att jag bara tar emot vad jag får. Det är faktiskt det perfekta sättet att ta en spa-behandling, att inte lägga sig i och försöka styra utan bara bli omhändertagen och det blev jag, med besked! Alla massageterapeuter har sin egen ”flavour”. Jag hittar inte riktigt något bra ord på svenska för det. Men vad jag menar är att man känner igen Luxury Spas speciella tekniker som alla våra terapeuter är tränade i. Man vet att man är på Luxury Spa, men sedan har varje terapeut något unikt, något som strålar i händerna, ett lite annorlunda sätt att trycka. Maries ”flavour” är en enorm känslighet. Hon går aldrig speciellt djupt i muskeln rent fysiskt, men idag har jag ändå träningsverk på vissa ställen och min spända nacke är ett minne blott. Alla har vi ju våra preferenser, men jag verkligen älskar Maries ”flavour”. Det var en ren och skär njutning de 50 minuter jag låg på bänken. Eftersom vi skulle på middag efter valde jag en ”Revitalizing Oil” som är uppiggande. Den innehåller bl a enbär, rosmarin, cypress och fänkål. Fänkålen slår igenom så det blir lite av en lakritsgodislukt.

Tommasi Amarone

Avslutningsvis ett glas Tommasi Amarone. Vårt middagssällskap fick behandling efter oss så vi hade en hel timme att sitta och mysa framför poolen. Tommasi tycker jag är en riktigt prisvärd Amarone. Mörkt röd färg. Doft av plommon, mörka bär, kakao, läder och svart te. Ganska komplext. Nästan söt i smaken, mjuk och samtidigt kryddig. Lite choklad kan man känna. Eftersom vi väntar på Aston som är planerad till 5 mars var det nästan så jag skämdes över hur mycket jag njöt av vinet medan Johanna drack bubbel….vatten alltså. Men bara nästan så att jag skämdes :) .

Väl omklädda gick vi upp till restaurangen. Nu har de verkligen hittat rätt på Reisen. Maten var enastående. Anklever till förrätt, en fantastisk Steak till varmrätt och ost efteråt. Jag hinner inte gå in på vinerna här för det var ett fantastiskt kapitel för sig. Men framför allt så fick vi dela en riktigt härlig upplevelse med två kära vänner som mot vår plan plockade upp notan för kvällen. Tack till alla som gjorde vår kväll oförglömlig!

Vacheron Constantin Tour de I’lle

februari 24th, 2010

Den har varierande urtavla om man tröttnar....

Vacheron Constantin

OK…. Det är inte klocktema den här veckan. Jag borde skriva om någon härlig massage eller spabehandling eftersom jag själv ska åka iväg på Spat i eftermiddag. Jag tror jag ska unna mig en hot stone massage! Men det blir blogg om det efter i så fall. Nu blev jag ju tvungen att ta reda på vad det dyraste man kan få tag på i klockväg går på.

Cartier-klockan från igår ter sig ju ganska billig i jämförelse med den här. Det blir mer samlarmani än lyx även om jag tycker att Vacheron Constantin gör fantastiskt vackra klockor. Just den här modellen gjordes bara i sju exemplar och priset låg på $1,5 miljoner. Den såldes bara i Vacherons egna butik i Schweitz och idag kan man hitta den begagnad på nätet för så där lite drygt $2,5 miljoner.

Patek Philippe Sky Moon Tourbillon 5002 p

Patech Philip har visserligen gjort en klocka: Sky Moon Tourbillon 5002 p, som kostade lite mer från början, men Vacherons känns lite lyxigare, så det blir den jag skriver om. Jag har faktiskt inte lyckats utröna om den faktiskt har Tourbillon. Som ni märker har jag hängt upp mig lite på det eftersom jag gillar ordet så mycket. Men klockan innehåller i alla fall 834 delar vilket gör den till den klocka genom tiderna som räknas som mest komplicerad, Tourbillon eller inte. Den togs fram till Vacheron Constantins 250-års jubileum 2005 och det lär ha tagit över 10 000 timmar för ingenjörerna att ta fram mästerverket. Om man nu skaffar en Vacheron Constantin är man i gott sällskap av män som Napoleon Bonaparte, Påven Pius XI, Hertigen av Windsor och Harry Truman. Men så är det också det också det äldsta klockföretaget i världen. Idag tillverkar de ungefär 20 000 klockor per år och är 400 anställda.

När det kommer till lyx så kan man sammanfatta det så här, har man en så lever man lyxigt. Jag skäms lite över att erkänna det, men jag har haft en replica av en Vacheron Constantin…. den gick sönder så klart, men det var den absolut snyggaste klocka jag någonsin haft, men inte speciellt lyxigt.

Lyx för pengarna: Det här går liksom inte riktigt in på min skala.

Spa-känsla (1-10): Den är ju extremt anpassad för att passa på handleden. Kan det ge lite massage-känsla? Nej… Inte ens om man försöker. Lämna den här klockan hemma när du går på spa!

Cartier med Tourbillon

februari 23rd, 2010

Rotonde de Cartier flying tourbillon skeleton

När jag först såg den här nya Cariter-klockan så tänkte jag att DEN VILL JAG HA!!! Sedan såg jag priset och fick helt enkelt besinna mig. 130 000 …. DOLLAR! OK, den tillverkas bara i 100 stycken exemplar och har Tourbillon. Det heter faktiskt så på svenska också. Tourbillon. Smaka på ordet. Det låter som en bättre Bourgogne eller en avancerad massage snarare än en klockdel. Tourbillon är en liten manick som monteras i klockor upfunnen 1795 av den Schweitziske (vad annars) urmakaren Abraham-Louis Breguet. Den motverkar att klockan drar sig vid gravitation. Eller sägs motverka snarare eftersom det pågår en debatt mellan urmakare om huruvida den någonsin har gjort någon nytta. Men den är dyr! Den är nämligen svår att konstruera och jag tror inte någon tillverkare skulle göra något ur med Tourbillon idag utan att visa upp att det existerar i klockan.

Cartiers Tourbillon

Jag kan inte hjälpa att jag gillar de här klockorna. Idag kan du få en betydligt mer exakt och tålig klocka från ett kvarts-ur. Men just hantverks-skickligheten gör att man bara tar ett djupt andetag och suckar lyckligt när man ser en klocka i still med ”Rotonde de Cartier Skeleton Flying Tourbillon” som den heter. Bara namnet gör ju att man vill ha, eller hur? Det enda jag inte gillar till 100% är uppskruvningsknappen. Den är lite too much för mig. Men jag är väl inte riktigt målgruppen heller. Snarare människan som flyttar in i lägenheten i Brooklyn som jag bloggat om tidigare, se här.

Lyx för pengarna (1-10): 8 (för dyrt)

Spa-känsla (1-10): 1 om Torurbillonen ger lite massage.

Ferrari

februari 21st, 2010

Ferrari 458 Italia

Vad är en bilvecka utan Ferrari? Det finns säkert många som har synpunkter på varför inte Mercedes, Audi, Jaguar osv fick vara med, men tre bilar fick räcka tyckte jag. Och jag väljer ju, så jag tog mina tre favoritmärken, BMW, Aston Martin och Ferrari. Men kommentera för all del om vad jag borde ta med framöver… Det är förståss svårt att låta bli att skriva om Audis R8 med tanke på reklamen där den jagas ut av arga Ferrari-arbetare ur Maranello men…. Ferrari är pojkdrömmen. Audi fanns inte med i den här kategorin på den tiden.

Ferrari 458 Italia

Jag tror aldrig att jag kommer att ha en Ferrari, för det ska vara en dröm. Den ska vara lite oåtkomligt extrem och man ska inte kunna visa sig i en utan att tycka att det är lite pinsamt, såvida det inte är på en racerbana. Som en utställningspjäs i ett garage är det också ultimat, men den är inte så användbar. Kanske om man bor i bergen ovanför Monaco att man kan åka ner och shoppa utan att dra till sig för mycket uppmärksamhet och samtidigt få användning för körglädjen.

Motorn i Ferrari 458 Italia - Mecka själv?

Ferraris senaste tillskott är 458 Italia och formerna är som vanligt fantastiska. Jag har den som bakgrundstema i min bärbara dator. Temat är lite väl rött, men det ser snabbt ut och jag inbillar mig att det väger upp den långsamma grafiken. Har du Windows 7 så tanka omedelbart ner det. Det är gratis. Bilderna talar för sig själva, det här är ett monster. Kaross och chassi i aluminium. Ingen mindre än Michael Schumacher har varit delaktig i chassi-designen, Pojkdrömscoolt!!! En V8 på 4,5 liter som ger 570 hästar gör att man kan glida fram i nästan 330 km/h. Det är det som är hela grejen med Ferrari. Man glider fram i 300, även om de normalt raka motorvägarna börjar kännas som kurviga landsvägar. Och att ta sig från 0 – 100 tar 3,4 sekunder. Det känns OK. Det finns betydligt värre prestanda på andra bilar, men Ferrari är Ferrari. Att åka Ferrari är inte speciellt lyxigt, men att köra. Det är i mångas tycke den ultimata körupplevelsen. Att bara tänkt på det får det att kittla i magen. Det är bra!

Men, nu är det dags att avsluta min bilvecka! Hurra säger Johanna som endast efter svår övertalning har läst bloggen denna vecka och det himlades med ögonen.

Att köra Ferrari 458 Italia

Lyx för pengarna (1-10): Nej, men fantastiskt roligt.
Spa-känsla (1-10): Nej

Aston Martin

februari 19th, 2010

Aston Martin

Jag har lite bilvecka här. I senaste inlägget pratade jag om den ultimata billyxen, massage i baksätet på en limo. Och även om körglädjen i en BMW är fantastisk så får BMW krypa till korset när det kommer till Aston Martin. James Bond kör Aston Martin! Han har visserligen kört BMW, men det blev liksom inte riktigt bra, håller ni inte med? Aston Martin är synonymt med urengelsk stil. Bilen är brutal, men ser ändå så där diskret ut på samma gång. Jag vet inte hur de bär sig åt när de designar, men visst blir det bra!!? Det är inte lyx på samma sätt som att åka limo, men det är kul. En helt onödig leksak om man inte är hemlig agent och så är den ju dyrare också.

V12

Aston Martin är lite som Rolls Roys, det spelar inte så stor roll hur många hästar, vad det finns för finesser osv. Den här bilen har man för att den är snygg. Man ser på den att den är kompetent, och det är den. Över 300 km/h och 0 – 100 på 4.2 sek. Sedan älskar jag ljudet av en V12:a. Att jag pratar om modellen V12 Vantage kanske redan har framgått, men alla modeller är så att man bara vill ha.

Familjebil

Vi väntar en son i dagarna, jag och Johanna. Hon ville att han skulle heta Aston och jag var inte sen att hänga på. Jag skulle ha hetat Martin om pappa inte våldsamt motsatt sig det. Min mamma var från Malmö och Martin på skånska föll inte pappa i smaken så det blev Tomas istället. Nu ska min son få heta detta. Namnet är nu etablerat och vår 2-åriga dotter skriker Aston-Maaaartin med förtjusning och pekar på mammas mage. Nej, han ska inte heta Aston-Martin i dubbelnamn, men det känns lite lyxigt att ha en Aston Martin i familjen. Jag kan tänka mig att någon fotbollstokig har haft samma diskussion om Villa i andra namn… Men åter till bilen. Det har kommit en ny modell, en familjebil!!! Rapid heter den och ser nästan lika sportig ut som alla andra. Men med fyra dörrar och benutrymme där bak. Jag har redan öppnat ett sparkonto till Aston så han ska kunna köra upp i en om 18 år.

Lyx för pengarna (1-10): 8 (Lite för dyr för att ta en topplacering. Men på stil för pengarna får den max)

Spa-känsla (1-10): Nej

Massage i bilen, ultimat billyx

februari 17th, 2010

BMW 760IL

Hade någon frågat mig för 10 år sedan vilken bil som var lyxigast så hade jag nog svarat Bentley. Möjligen Rolls Roys, men det har alltid varit lite för vräkigt för mig. Som Bentleys pay off i många år löd: ”The Modest man drives Bentley”. I princip den enda skillnaden mellan bilarna på den tiden var att Bentleyn var lite dyrare och hade starkare motor, men visst är det vräkigt med Rolls? Samtidigt är det lyxigt. Jag har bara åkt Rolls en gång. Jag kände mig lite som en kunglighet där jag satt i baksätet och drack mineralvatten (det var 7.30 på morgonen, annars hade det naturligtvis varit Champagne) medan alla längst gatorna stirrade efter bilen och undrade vem jag var.

Idag tycker jag att BMW har den ultimata Limosinen. Dels för att jag tycker den är fantastiskt snygg, men också för att den är modern och ändå klassiskt stilren. OK, jag är lite partisk för jag kör BMW själv, och har man en gång vant sig är det svårt att byta.

Strålkastare

Det är lite roligt med BMW för även i Limosin-broschyren fokuserar de en hel del på förarmiljön och körupplevelsen. Jag tror dock inte Chauffören har mycket att säga till om vad gäller inköpen…. Den nya BMW 760Li, (7 för serien, 60 för 6,0 liter, L för lång och i för insprutning) går att få med i princip vilken utrustning som man över huvud taget kan tänka sig.

Innerbelysning á la Star Trek

En turboladdad V12:a (undrar varför de inte har ett T i modellbeteckningen) som ger 550 hästar orkar ju dra den 2,2 ton tunga bilen utan problem. Fast 2,2 ton för ett sånt här monster är inte mycket. Alliminium hjälper till att hålla vikten nere. Andra finesser är hjul som anpassar sig i formen för att minska friktionen. Det låter lite science fiction, men så ser ju baksätet ut lite som hämtat från en Star Trek-film. Automatisk avbländare av helljuset, det har jag längtat efter länge! Bilen öppnar och stänger sig UTAN att man behöver använda fjärrkontroll. ÄNTLIGEN! Naturligtvis finns det strålkastare som tänds runt bilen så fort man är i närheten. En projektor som lägger upp varningar på vindrutan, en kamera som läser av vägskyltar och talar om vad som gäller, den varnar också om man är på väg att komma för nära vägkanten. 4 invdividuella klimatzoner, tre externa kameror när backspeglarna inte räcker till, varning om bil är i döda vinkeln och naturligtvis automatisk Cruise Control vid köer så man slipper använda gas och broms. (Undrar när man slipper använda ratten). Med hjälp av en IR-kamera upptäcker bilen också människor och djur på 300 meters håll. Dessa läggs upp på vindrutan så man har koll. Men liksom BMW så fokuserar jag lite för mycket på förarfinesser när det lyxiga faktiskt är att åka och dricka Champagne.

Champagne

Champagne-kylare är ju obligatoriskt i en sådan här bil, men här tycker jag BMW har tänkt till, man får plats med två flaskor!!! DVD, Stereo och TV och allt sånt har ju en Volvo också. Med hjälp av en USB-kontakt kan man styra sin iPod, MP3-spelare eller annat i standardkontrollerna.

Sätesventilation på sommarn är skönt. Det är klart att det ska finnas i alla säten förutom den obligatoriska stolsvärmen. Och när man nu sitter där bak och är på väg till kontoret på morgonen, då sätter man på massagen. 12 stycken olika luftkammare i ryggstödet masserar ryggen medan 6 andra roterar uppifrån axlarna ner mot ländryggen. Det går inte att jämföra med en massage på ett massagebord, men vad tusan, på väg till kontoret framför nyheterna eller tidningen får det väl gå bra.

Massage

Men smakar det så kostar det, fast jämfört med andra lyxbilar blir det inte så farligt i alla fall (för det man får). Men grundpriset ligger på 1,4 miljoner och extrautrustningen om man nu vill ha allt, och det vill man, 325′. OK, det blir lite galet när man kan få en rätt bra bil för extrautrustningspengarna, men om man ändå funderar på att lägga 1,4 på en bil, varför då inte lika gärna lägga 1,7.

”Carry on James!”

Lyx för pengarna (1-10): 10 om man har pengarna

Spa-känsla (1-20): Mmmmm…. hmmm… 4 då.

Ströms Man & Woman

februari 14th, 2010

När jag var 19 år och sommarjobbade på Skandia gick jag förbi Ströms varje dag. Skyltfönstren lockade till inköp som låg betydligt över min budget. Det slutade hur som helst med att min första eget inhandlade kostym blev från Ströms. Eller snarare började , det var 22 år sedan och jag är fortfarande kund. Det kan tyckas lång tid, men i Ströms-sammanhang är det inte mycket. Ströms öppnade dörrarna redan 1906.

Det jag framför allt minns från mitt första besök där, var skillnaden mot de andra butiker jag varit inne i. Det var mycket personal som var hjälpsamma utan att vara påträngande. Hela affären hade redan då en doft av stil och klass.

En god vän till mig började jobba på Ströms 1989, bara några år efter mitt första inköp och 7 år senare blev han VD på Ströms. Vad Torbjörn, som han heter, har lyckats med under sina 14 år som VD är imponerande. Han har modernisera hela affären utan att tappa de gamla värdena. Det traditionella finns kvar samtidigt som det känns väldigt modernt att kliva in på Ströms idag. Jag vill gärna tro att en liten del beror på att han får massage hos oss ibland. Och även om det verkar lite långsökt att vår massage skulle hjälpa Torbjörn med hans framgång, så väljer jag att tro att det är så.

Jag rekommenderar varmt ett besök på Ströms. Strosa runt och njut av atmosfären och servicen. Prata med den kunniga personalen om vad som gäller nu, vad som kommer till hösten. Det är kul med kunnig personal som brinner för sitt jobb och så är det på Ströms!

Lyx för pengarna (1-10): 9
Spa-vänlighet(1-10): 4 (utbudet av badrockar, handdukar o dy är inte det bästa, men det som finns är prima kvalitet)

Massage, massage, massage!

februari 8th, 2010

Anna

Massage är lyx. Härom dagen bokade jag in mig på en Balinesisk massage. Jag hade varken provat det, eller fått behandling av Anna hos oss, så det blev liksom två flugor i en smäll. Nu är det väl inte så nödvändigt att ta fler flugor i en smäll när det kommer till att lägga sig på massagebänken och njuta, för det blev verkligen en otrolig njutning. Och njutning är ju som bekant lyx för mig. En timme av att bara koppla av och bli omhändertagen. Inga tankar på allt som jag faktiskt har att göra här på kontoret, bara total avslappning. Att Anna lyckats lära sig så perfekt beror inte bara på att hon har talang, för det har hon, utan även att Katarina, vår spachef (Katarina) är en fantastisk lärare.

Men det krävs också något speciellt av en terapeut som jag tror att man antingen har eller inte. Jag har gått hos många olika massörer och vissa, hur skickliga de än är på att rätta till något, får mig inte att känna mig mer avslappnad, snarare tvärt om. Kanske den onda nacken mådde lite bättre, men inte jag som helhet. Anna har det där speciella lugnet och harmoniska rörelserna som gör att man verkligen känner sig omhändertagen. Det blev verkligen så att jag kände mig full av energi och avslappnad efter behandlingen, precis som vi lovar. Så jag kan varmt rekommendera en Ballinesisk Massage. Det blir ju lite smygreklam här, det kan inte hjälpas. Jag är inte så lite stolt över att vi är ganska ensamma om den i Sverige och har så fantastiska terapeuter. Skriv gärna en kommentar om jag har fel, eller rätt också för den delen.

Tack Anna!

Lyx för pengarna (1-10): 9 (Jag körde bil så jag hoppade Champagne)
Spa-vänlighet (1-10): 10