Mormors kyckling

april 14th, 2010

Mormor


Så här när man just fått barn så blir det inte så mycket lyx. Därav torkan här på bloggen senaste månaden. Däremot blir det mycket lycka och inte alls nödvändigtvis sådär lite sömn som alla säger att det MÅSTE bli. Nähä, Aston sover och vaknar bara en gång per natt för att få mat, men det märker inte jag. Ellie, som nu är två, sover också natten igenom tills vi väcker henne vid åtta för att hinna till dagis.

Det blir däremot inte så mycket egen tid när man har två blöjbarn. Det behöver naturligtvis inte vara så, men för oss är det så. Inte ens en enda massage på en månad… Då blir det förståss extra lyxigt att åka iväg på meditationskurs som jag gjorde förra veckan. Även om jag saknade familjen så fick jag ägna mig åt mig själv i tre dagar.

Vi är en grupp på tio personer som träffas tre ggr per år för att meditera på dagarna och äta och dricka gott på kvällarna. En kväll åt vi kyckling á la Anna Drakenberg. Jag förknippar just den här rätten med mormor eftersom vi alltid fick just Kyckling med ris när vi bilat hela vägen från Stockholm till Malmö. Det här var innan mobiltelefonens intåg och man visste aldrig hur lång tid resan skulle ta. Så mormor serverade den för att den kan hållas varm länge utan att bli dålig. Och just det där med att hålla den varm länge var det som gjorde mormors ris så gott. Jag tyckte inte om ris som barn, men mormors tyckte jag var fantastiskt. Currysåsen var också lite stark så det fanns alltid en vanlig Béchamel (vitsås) till oss barn. Men riset var nyckeln till mitt hjärta… ja till receptet:

Innan man börjar med riset slänger man ner en hel kyckling i en gryta med vatten. Salt, Peppar, en lök, en morot, lite rotselleri och annat smått och gått är bra att ha i också om man vill använda buljongen. Kycklingen ska sjuda i ungefär en timme.

Det bästa är om man har kvar buljong från tidigare kok för då kan man börja med såsen redan nu. Hacka ett äpple och en lök ganska grovt. I med rikligt med smör i en kastrull och låt löken och äpplet svettas där utan att få färg tillsammans med salt, peppar och curry. I med lite mjöl och vispa ihop allt och sedan på med buljong (c:a 5 dl). Låt sjuda i en halvtimme (fyll på med vatten om det behövs) och sila sedan buljongen. I med vispgrädde och låt stå och sjuda i ytterligare 10 min. Smaka av med kryddor. Jag brukar leka lite med olika örter och kryddor med mer eller mindre lyckat resultat…. Sist lite Cayennpeppar vilket funkade väldigt bra.

Nu till riset. Det kokas i massor med vatten tills det är klart. Jag brukar själv använda basmatiris, men det lär ju inte ha funnits på 70-talet. Tricket är i alla fall att sedan skölja bort all stärkelsen i kallt vatten så att det inte är klibbigt längre. Ner i en ungsform och på med SMÖR. In i ugnen på c:a 100 grader och låt torka. Rör om då och då. Riset blir glansigt och både snyggt och fantastiskt gott. Sedan kan man sänka temperaturen och låta riset stå väldigt länge utan att bli dåligt.

När kycklingen är klar tar man bort skinnet och lägger upp köttet i en form som sedan kan hållas varm i ugnen. Om du vill använda buljongen vilket jag starkt rekommenderar, ta bort fettet som flutit upp till ytan med en slev. Sila av den och reducera den ordentligt så att det får plats i mindre små byttor i frysen.

Vi det här laget står förhoppningsvis såsen med grädden i sig och puttrar på lägsta temperatur på plattan och riset och kycklingen är i ugnen. Ärtor! Gröna ärtor. Findus har ”Våra små finaste ärtor” som jag tycker är förträffliga. Det passar perfekt till den här rätten och blir dessutom väldigt snyggt till. Hemma hos oss brukar vi bara ha lite tomat till, men vi är pinsamt dåliga på sallader måste erkännas.

Till det här drack vi lådvin förra veckan. Folk brukar reta mig för att jag är så snobbig när det kommer till lådvin, men det är något med att dricka ur kartong…. mjölk går väl an även om jag hellre skulle få mjölken i glasflaska…. Vad vinet heter har jag glömt men det är en Sauvignon Blanc vilket passade utmärkt. Den lär dessutom finnas på flaska. Skruvkork tycker jag absolut har sin plats när det kommer till viner som inte ska lagras.

Tyvärr hade jag inte kameran med så det blir ingen bild på själva rätten. Jag ska komplettera så fort jag ätit kyckling med ris igen.

Lyx för pengarna: (1-10) 6 (Billigt och riktigt gott och snyggt. Med ett bättre vin och silverbestick kan man komma upp i en 8:a)

Spakänsla (1-10): ???

Kanelbullar

mars 14th, 2010

Kanelbulle

Att baka är härligt. Förutom resultatet och de underbara dofterna som sprider sig i hemmet är deg-massage en otroligt avkopplande terapi. Jag är på jakt efter den perfekta kanelbullen så helt avslappnat är mitt förhållande till degmassagen inte.. Jag har en bestämmd idé om hur den ska smaka! Min mormor hade ett landställe utanför Abbekås i Skåne och där fanns ett bageri som bakade den perfekta kanelbullen. Min morfar åt en varje dag istället för lunch, men det är en annan historia.

Jag har en god vän som heter Yvonne. Hon gör perfekta kanelbullar. Hon har lovat mig att vi ska baka kanelbullar nästa gång jag är i Örebro. Nu har det gått alldeles för lång tid sedan jag var i Örebro dock så jag gjorde ett tappert försök själv igår. Det blev bättre, men inte riktigt så där som jag vill ha dem. Det fanns en antydan till den speciella smaken jag är efter, men jag kan för mitt liv inte komma på något bra ord för smaken. Jag skulle gissa att det har med smör och socker att göra. Jag testade att ha i florsocker i ägget när jag penslade den här gången, för Yvonnes bullar är kladdiga, som av socker, och eventuellt kom antydan till den goda smaken därifrån. Förmodligen hade jag för lite socker och för lite ägg. Sedan är det formen… för första gången skulle jag göra snäckor istället, men det blev inte riktigt som jag tänkt. Jag klippte två snitt i rullen och veck ihop, men det ser inte sådär jätte proffsigt ut. Någon som har någon idé om hur det ska bli bättre? Yvonnes ser naturligtvis ut som om de är gjorda på ett bageri också….

Alla andra tycker mina bullar är fantastiska, förmodligen eftersom jag använder betydligt mer smör än vad som står i alla recept. Och så kavlar jag degen ganska tunn så att det blir mycket smör, socker och kanel. Det blir ganska kladdigt på plåten av typ knäck, men mycket stannar kvar i brödet. Ungefär så här ser mitt recept ut:

2 ägg
50 gr jäst
6 dl mjölk
150 gr smör
3 krm salt
1 dl socker
c:a 1,5 l vetemjöl
kardemumma

Sedan c:a 200 gram smör, socker och kanel till fyllningen. Eventuellt lite pärlsocker på också om man tycker det är fint.

Smjula jästen i en stor bunke. Värm mjölken fingervarm (37 grader) och häll på jästen. Stöt lite kardemumma under tiden och tillsätt sedan rumsvarmt smör (skuret i tärningar), sockret, kardemumman och saltet samt det mesta av mjölet och börja arbeta degen, gärna i en matberedare. Fyll på med mjöl tills degen släpper kanterna, men inte mer. Låt sedan degen jäsa i c:a 40 min. Ju varmare desto snabbare går det.

Utbakad deg

Dela degen i 4 lika stora delar. En sådan fjärdedel är lagom till en plåt. Kavla ut degen och bred rumstempererat smör på i riklig mängd. Sockra mycket och på med kanel. Rulla ihop och skär upp i c:a 2 cm tjocka bitar och lägg upp på bakplåtspapper på en plåt. På med handduk igen och låt jäsa yterligare ungefär en halvtimme.

Vispa ihop äggen och pensla kanelbullarna innan de gräddas i ugn på 225 grader i c:a 10 min. De ska se snygga ut!

Lyx för pengarna (1-10): 10

Spa-känsla (1-10): 0

Modern Lyx

mars 12th, 2010

Ellie i finskor


På ledarsidan i senaste numret av Plaza skriver chefsredaktören Johan Lindskog om Lyx-karusellen. I mångt och mycket håller jag med honom. Traditionellt har lyx varit något förunnat överklassen. Idag har alla råd med lyx. Han skriver: ”Dags att hoppa av statusjakten och uppskatta lyx för vad det egentligen är: ett perfekt garvat skinn, ett vackert smycke, en genial form, ett hantverk med traditioner. I och med lyxens kollaps når vi dess ursprungliga betydelse.” Här går väl våra meningar isär lite grand. Lyxen kommer aldrig kollapsa!!! :) Och dess ursprungliga betydelse är ju just exklusivitet reserverat för en liten elit. Men jag håller med honom om vad det egentligen handlar om.

För mig är lyx kopplat till njutning. Ju fler sinnen som får njuta samtidigt, desto lyxigare. Men som allt man får i överflöd avtar njutningen efter ett tag och blir vardag. Inte obehagligt på något sätt, utan bara något som skall vara. Lerinpackning och massage varje dag blir inte lyxigt. Har du varit ute och seglat på en tävlingsbåt ett par veckor är det däremot himmelriket. Så lyx måste alltså förutom att vara en njutning vara exklusivt, något speciellt som man unnar sig utöver det vanliga. Spotify var lyx. Idag är det självklart att jag alltid har ett enormt musikbibliotek i min iPhone och jag blir irriterad när jag inte har tillräckligt bra teckning så jag måste lyssna på min ”försynkade” musik.
Min snart tvååriga dotter Ellie sa ”Jag älskar pappa” härom dagen. Det var första gången jag hörde att hon sa att hon älskade något. Det var lyx i ungefär en minut. Det tappade lite stinget när hon även sa att hon ”älskar Mimmi Pigg”. Inte lika lyxigt, men lika stor lycka. För lycka är något än större än lyx. Lycka är det vi alla längtar efter och det kommer vi inte nå hur lyxigt vi än gör det för oss. Men tills vi nu alla når stadiet av evig salighet ser inte jag någon mening med att låta bli att lyxa även om det bara är för stunden.

Inom en vecka ska Aston, Ellies blivande lillebror, förhoppningsvis bestämma sig för att det är dags att födas. Som ni kanske har märkt är det därför lite glest mellan inläggen och lär vara så mars ut. De blir helt enkelt lite lyxigare här en stund!!!

Gaggenau – kökslyx

mars 5th, 2010

Gaggenau vinskåp

När vi byggde vår vindsvåning fick jag, efter hårda förhandlingar med Johanna, igenom hällar, ugn och fläkt från Gaggenau. Det är oftast jag som lagar maten i vår familj. Det är ett stort intresse, så för mig var det viktigt. Nu har vi flyttat och inte kommit oss för att renovera köket än, men nog sitter jag och tittar och drömmer. Vinkyl från Gaggenau var det aldrig tal om. Den kostade då, för dryga tre år sedan över hundra tusen och det är inte ens mitt innehåll värt, men drömma kan man ju.

Gaggenau har spelat en nyckelroll i vinlagringskultur, och har satt nya standarder genom sitt Vario Cooling Serie 400 vinklimatskåp. Vinklimatskåpen kan kombineras med kylar, frysar eller kombinationsskåp i ett oräkneligt antal kombinationer. Ett modulbaserat system med helintegrerade skåp. Titta på bilden… så ska det se ut.

Vinflaskorna lagrar man i fullt utdragbara flaskhyllor gjorda i obehandlad bok och aluminium – inte bara snyggt men det eliminerar också arom- och smaköverföring. Hyllorna är också i modulsystem och kan användas till att förvara stora flaskor och/eller magnumflaskor. Aluminiumhyllor finns för öppna flaskor och karaffer, liksom presentationshyllor (töntigt) och en humidor kompletterar detta sortimentet. Såklart man ska ha en cigaaaar i vinskåpet också.

Vad säger ni? Jag tror jag håller mig till min naturligt kylda källare tills samlingen överstiger inköpet av skåpet. Den har sin charm också och flaskorna blir dammiga, men visst är det snyggt?

Lyx för pengarna (1-10): 5 (På tok för dyrt)

Spakänsla (1-10): 7 (Varje spa med skälvkänsla bör ha ett vinskåp)

Château Latour

mars 2nd, 2010

Château Latour

Om Johanna ska vara svartsjuk på någon, så är det Chateau Latour. Det är mitt absoluta favoritvin. Mest för att det var ett av vinerna jag provade på min första vinprovning. En ny värld öppnade sig och Chateau Latour kommer för evigt att förknippas med den upplevelsen. Skam att säga så är det flera år sedan jag drack det och inte finns det en enda flaska kvar i vinkällaren. En vän till mig provade en -76:a härom veckan och hon blev också frälst. Alla blir inte frälsta. Vid den här vinprovningen hade vi middag efteråt och vi var 12 personer. Det var blindprovning på franska Bordeaxuer och deltagarna fick välja det vin de tyckte bäst om till maten. Vi var två som tyckte Latour var bäst och fick dela på en hel flaska från -82. Det här var i mitten på nittiotalet så vinet var fortfarande ungt, men wow ändå. Just -82 räknas till en av de bättre årgångarna och en flaska går lös på alldeles för mycket idag. Då gick det att få tag på dem för under tusenlappen och idag går det inte att hitta någon för under tio…. Men…. En 2005a då, ett annat bra vinår i Bordeaux. Det är ju ett ganska nytt vin var min tanke och efter en snabb sökning på systembolaget inser jag att den flaskan finns att få tag på, men till det facila priset av 11 897:- per flaska. Uteslutet för mig tyvärr. Förmodligen en bra investering att köpa en låda även om startpriset är enormt, men med tanke på att jag förmodligen skulle hitta tillfällen som var värda att firas innan vinet nått sin fulla potential får jag nog stå över där också. Kanske kan jag få någon god vän att satsa lite pengar på sin egen källare istället… Värt ett försök. Men Bordeaux har blivit alldeles för dyrt. I princip alla de stora gick långt in på nittiotalet att få tag på för under tusenlappen. Inte ens Les Forts de Latour, deras andravin, är överkomligt längre. Men det har jag i alla fall någon flaska kvar av i källaren.

Jag minns i alla fall som igår hur vinet doftar, och just överraskningen av alla de dofter som slog emot mig den där första gången. Det är ju något speciellt med just Latour också. Den mest framträdande doften för mig var den av ebonitstavarna i tunnelbanan. I de gamla vagnarna från 50-talet fanns det just sådana och de hade en speciell doft som spred sig i hela vagnen, lite som bränt gummi. Väldigt mörkt och kompakt i färgen vilket förstärktes av ebonitstavsdoften. Men det doftade ju av massa annat, mörka mogna frukter som svarta vinbär, bly, lavender, ek, tobak, läder, hö. Jag kan hålla på i evighet, det är det som är så fantastiskt. Det är så komplext att det bara går att fortsätta och hitta mer och mer. Smaken var ganska rik på taniner då, men inte otrevligt på något sätt. Här sviktar faktiskt minnet lite, för det var framförallt dofterna som var den nya sensationen för mig.

La Tour

Château Latour ligger i Bordeauxregionen Paulliac, Médoc. Den har funnits med i 1er cru classé (1 av 5) i 1855 års franska vinklassificering. Gården har fått sitt namn efter tornet som ju är med på etiketten också. Tornet är byggt i början på 1300-talet och blev intaget av England 1378. Det återatogs av Frankrike den 17 juli 1453 men sedan är historien fylld av mystik och det fort som står där idag är faktiskt ett duvhåll byggt i början på 1600-talet, förmodligen av ruinerna av det gamla fortet. Kanske gick det i graven 1453, men ingen vet. Hur det än är med tornet kommer det för evigt bli ihågkommet för det fantastiska vin som det etiketterar.

Lyx för pengarna (1-10): 7 För dyrt

Spa-känsla (1-10): 10 I alla fall i våra källarvalv kommer det till sin fulla rätt.

Massage, Amarone och middag med vänner

februari 25th, 2010

Marie

Igår hade jag en riktigt lyxig kväll. Vad kan vara bättre än att lämna vår tvååriga dotter Ellie hos gudmor, slinka ner på Spat och få fantastisk massage och sedan äta middag med två goda vänner? Inte mycket. Johanna, min sambo, fick behandling av Anna som jag bloggat om tidigare. Själv fick jag massage av Marie. Jag hade ju tänkt mig Hot Stone, men då måste man faktiskt säga till innan. Det tar nämligen en halvtimme att värma upp stenarna. Så det blev massage, och jag tänkte att jag bara tar emot vad jag får. Det är faktiskt det perfekta sättet att ta en spa-behandling, att inte lägga sig i och försöka styra utan bara bli omhändertagen och det blev jag, med besked! Alla massageterapeuter har sin egen ”flavour”. Jag hittar inte riktigt något bra ord på svenska för det. Men vad jag menar är att man känner igen Luxury Spas speciella tekniker som alla våra terapeuter är tränade i. Man vet att man är på Luxury Spa, men sedan har varje terapeut något unikt, något som strålar i händerna, ett lite annorlunda sätt att trycka. Maries ”flavour” är en enorm känslighet. Hon går aldrig speciellt djupt i muskeln rent fysiskt, men idag har jag ändå träningsverk på vissa ställen och min spända nacke är ett minne blott. Alla har vi ju våra preferenser, men jag verkligen älskar Maries ”flavour”. Det var en ren och skär njutning de 50 minuter jag låg på bänken. Eftersom vi skulle på middag efter valde jag en ”Revitalizing Oil” som är uppiggande. Den innehåller bl a enbär, rosmarin, cypress och fänkål. Fänkålen slår igenom så det blir lite av en lakritsgodislukt.

Tommasi Amarone

Avslutningsvis ett glas Tommasi Amarone. Vårt middagssällskap fick behandling efter oss så vi hade en hel timme att sitta och mysa framför poolen. Tommasi tycker jag är en riktigt prisvärd Amarone. Mörkt röd färg. Doft av plommon, mörka bär, kakao, läder och svart te. Ganska komplext. Nästan söt i smaken, mjuk och samtidigt kryddig. Lite choklad kan man känna. Eftersom vi väntar på Aston som är planerad till 5 mars var det nästan så jag skämdes över hur mycket jag njöt av vinet medan Johanna drack bubbel….vatten alltså. Men bara nästan så att jag skämdes :) .

Väl omklädda gick vi upp till restaurangen. Nu har de verkligen hittat rätt på Reisen. Maten var enastående. Anklever till förrätt, en fantastisk Steak till varmrätt och ost efteråt. Jag hinner inte gå in på vinerna här för det var ett fantastiskt kapitel för sig. Men framför allt så fick vi dela en riktigt härlig upplevelse med två kära vänner som mot vår plan plockade upp notan för kvällen. Tack till alla som gjorde vår kväll oförglömlig!

Vacheron Constantin Tour de I’lle

februari 24th, 2010

Den har varierande urtavla om man tröttnar....

Vacheron Constantin

OK…. Det är inte klocktema den här veckan. Jag borde skriva om någon härlig massage eller spabehandling eftersom jag själv ska åka iväg på Spat i eftermiddag. Jag tror jag ska unna mig en hot stone massage! Men det blir blogg om det efter i så fall. Nu blev jag ju tvungen att ta reda på vad det dyraste man kan få tag på i klockväg går på.

Cartier-klockan från igår ter sig ju ganska billig i jämförelse med den här. Det blir mer samlarmani än lyx även om jag tycker att Vacheron Constantin gör fantastiskt vackra klockor. Just den här modellen gjordes bara i sju exemplar och priset låg på $1,5 miljoner. Den såldes bara i Vacherons egna butik i Schweitz och idag kan man hitta den begagnad på nätet för så där lite drygt $2,5 miljoner.

Patek Philippe Sky Moon Tourbillon 5002 p

Patek Philip har visserligen gjort en klocka: Sky Moon Tourbillon 5002 p, som kostade lite mer från början, men Vacherons känns lite lyxigare, så det blir den jag skriver om. Jag har faktiskt inte lyckats utröna om den faktiskt har Tourbillon. Som ni märker har jag hängt upp mig lite på det eftersom jag gillar ordet så mycket. Men klockan innehåller i alla fall 834 delar vilket gör den till den klocka genom tiderna som räknas som mest komplicerad, Tourbillon eller inte. Den togs fram till Vacheron Constantins 250-års jubileum 2005 och det lär ha tagit över 10 000 timmar för ingenjörerna att ta fram mästerverket. Om man nu skaffar en Vacheron Constantin är man i gott sällskap av män som Napoleon Bonaparte, Påven Pius XI, Hertigen av Windsor och Harry Truman. Men så är det också det också det äldsta klockföretaget i världen. Idag tillverkar de ungefär 20 000 klockor per år och är 400 anställda.

När det kommer till lyx så kan man sammanfatta det så här, har man en så lever man lyxigt. Jag skäms lite över att erkänna det, men jag har haft en replica av en Vacheron Constantin…. den gick sönder så klart, men det var den absolut snyggaste klocka jag någonsin haft, men inte speciellt lyxigt.

Lyx för pengarna: Det här går liksom inte riktigt in på min skala.

Spa-känsla (1-10): Den är ju extremt anpassad för att passa på handleden. Kan det ge lite massage-känsla? Nej… Inte ens om man försöker. Lämna den här klockan hemma när du går på spa!

Cartier med Tourbillon

februari 23rd, 2010

Rotonde de Cartier flying tourbillon skeleton

När jag först såg den här nya Cariter-klockan så tänkte jag att DEN VILL JAG HA!!! Sedan såg jag priset och fick helt enkelt besinna mig. 130 000 …. DOLLAR! OK, den tillverkas bara i 100 stycken exemplar och har Tourbillon. Det heter faktiskt så på svenska också. Tourbillon. Smaka på ordet. Det låter som en bättre Bourgogne eller en avancerad massage snarare än en klockdel. Tourbillon är en liten manick som monteras i klockor upfunnen 1795 av den Schweitziske (vad annars) urmakaren Abraham-Louis Breguet. Den motverkar att klockan drar sig vid gravitation. Eller sägs motverka snarare eftersom det pågår en debatt mellan urmakare om huruvida den någonsin har gjort någon nytta. Men den är dyr! Den är nämligen svår att konstruera och jag tror inte någon tillverkare skulle göra något ur med Tourbillon idag utan att visa upp att det existerar i klockan.

Cartiers Tourbillon

Jag kan inte hjälpa att jag gillar de här klockorna. Idag kan du få en betydligt mer exakt och tålig klocka från ett kvarts-ur. Men just hantverks-skickligheten gör att man bara tar ett djupt andetag och suckar lyckligt när man ser en klocka i still med ”Rotonde de Cartier Skeleton Flying Tourbillon” som den heter. Bara namnet gör ju att man vill ha, eller hur? Det enda jag inte gillar till 100% är uppskruvningsknappen. Den är lite too much för mig. Men jag är väl inte riktigt målgruppen heller. Snarare människan som flyttar in i lägenheten i Brooklyn som jag bloggat om tidigare, se här.

Lyx för pengarna (1-10): 8 (för dyrt)

Spa-känsla (1-10): 1 om Torurbillonen ger lite massage.

Ferrari

februari 21st, 2010

Ferrari 458 Italia

Vad är en bilvecka utan Ferrari? Det finns säkert många som har synpunkter på varför inte Mercedes, Audi, Jaguar osv fick vara med, men tre bilar fick räcka tyckte jag. Och jag väljer ju, så jag tog mina tre favoritmärken, BMW, Aston Martin och Ferrari. Men kommentera för all del om vad jag borde ta med framöver… Det är förståss svårt att låta bli att skriva om Audis R8 med tanke på reklamen där den jagas ut av arga Ferrari-arbetare ur Maranello men…. Ferrari är pojkdrömmen. Audi fanns inte med i den här kategorin på den tiden.

Ferrari 458 Italia

Jag tror aldrig att jag kommer att ha en Ferrari, för det ska vara en dröm. Den ska vara lite oåtkomligt extrem och man ska inte kunna visa sig i en utan att tycka att det är lite pinsamt, såvida det inte är på en racerbana. Som en utställningspjäs i ett garage är det också ultimat, men den är inte så användbar. Kanske om man bor i bergen ovanför Monaco att man kan åka ner och shoppa utan att dra till sig för mycket uppmärksamhet och samtidigt få användning för körglädjen.

Motorn i Ferrari 458 Italia - Mecka själv?

Ferraris senaste tillskott är 458 Italia och formerna är som vanligt fantastiska. Jag har den som bakgrundstema i min bärbara dator. Temat är lite väl rött, men det ser snabbt ut och jag inbillar mig att det väger upp den långsamma grafiken. Har du Windows 7 så tanka omedelbart ner det. Det är gratis. Bilderna talar för sig själva, det här är ett monster. Kaross och chassi i aluminium. Ingen mindre än Michael Schumacher har varit delaktig i chassi-designen, Pojkdrömscoolt!!! En V8 på 4,5 liter som ger 570 hästar gör att man kan glida fram i nästan 330 km/h. Det är det som är hela grejen med Ferrari. Man glider fram i 300, även om de normalt raka motorvägarna börjar kännas som kurviga landsvägar. Och att ta sig från 0 – 100 tar 3,4 sekunder. Det känns OK. Det finns betydligt värre prestanda på andra bilar, men Ferrari är Ferrari. Att åka Ferrari är inte speciellt lyxigt, men att köra. Det är i mångas tycke den ultimata körupplevelsen. Att bara tänkt på det får det att kittla i magen. Det är bra!

Men, nu är det dags att avsluta min bilvecka! Hurra säger Johanna som endast efter svår övertalning har läst bloggen denna vecka och det himlades med ögonen.

Att köra Ferrari 458 Italia

Lyx för pengarna (1-10): Nej, men fantastiskt roligt.
Spa-känsla (1-10): Nej

Aston Martin

februari 19th, 2010

Aston Martin

Jag har lite bilvecka här. I senaste inlägget pratade jag om den ultimata billyxen, massage i baksätet på en limo. Och även om körglädjen i en BMW är fantastisk så får BMW krypa till korset när det kommer till Aston Martin. James Bond kör Aston Martin! Han har visserligen kört BMW, men det blev liksom inte riktigt bra, håller ni inte med? Aston Martin är synonymt med urengelsk stil. Bilen är brutal, men ser ändå så där diskret ut på samma gång. Jag vet inte hur de bär sig åt när de designar, men visst blir det bra!!? Det är inte lyx på samma sätt som att åka limo, men det är kul. En helt onödig leksak om man inte är hemlig agent och så är den ju dyrare också.

V12

Aston Martin är lite som Rolls Roys, det spelar inte så stor roll hur många hästar, vad det finns för finesser osv. Den här bilen har man för att den är snygg. Man ser på den att den är kompetent, och det är den. Över 300 km/h och 0 – 100 på 4.2 sek. Sedan älskar jag ljudet av en V12:a. Att jag pratar om modellen V12 Vantage kanske redan har framgått, men alla modeller är så att man bara vill ha.

Familjebil

Vi väntar en son i dagarna, jag och Johanna. Hon ville att han skulle heta Aston och jag var inte sen att hänga på. Jag skulle ha hetat Martin om pappa inte våldsamt motsatt sig det. Min mamma var från Malmö och Martin på skånska föll inte pappa i smaken så det blev Tomas istället. Nu ska min son få heta detta. Namnet är nu etablerat och vår 2-åriga dotter skriker Aston-Maaaartin med förtjusning och pekar på mammas mage. Nej, han ska inte heta Aston-Martin i dubbelnamn, men det känns lite lyxigt att ha en Aston Martin i familjen. Jag kan tänka mig att någon fotbollstokig har haft samma diskussion om Villa i andra namn… Men åter till bilen. Det har kommit en ny modell, en familjebil!!! Rapid heter den och ser nästan lika sportig ut som alla andra. Men med fyra dörrar och benutrymme där bak. Jag har redan öppnat ett sparkonto till Aston så han ska kunna köra upp i en om 18 år.

Lyx för pengarna (1-10): 8 (Lite för dyr för att ta en topplacering. Men på stil för pengarna får den max)

Spa-känsla (1-10): Nej