Axel von Fersen d.y.

Hur det än är så måste Axel verkligen ha varit en väldigt speciell person. Han lär ha talat, förutom sina modersmål Franska och svenska, flytande engelska, italienska, tyska och latin. Han hade i princip obegränsat med pengar att göra precis vad han ville och var välkommen i alla kungahus runt om i Europa. Han hade redan från barnsben en otroligt förfinad smak och sinne för detaljer.

I slutet på 1700-talet var det Frankrike och Versailles som gällde och det var också där som Axel trivdes bäst. Där visste människor hur man skulle klä sig och hur man skulle uppträda. Men liksom för Bond så dog hans livs kärlek, Marie Antoinette, efter att han försökt rädda dem undan Franska Revolutionen. Axel planerade hela flykten och det gick nästan bra. Axel själv red som kusk till vagnen med kungaparet i men efter en bit ville kungen inte att Axel skulle fortsätta. Det har spekulerats i huruvida det var kungens svartsjuka som gjorde att Axel själv inte fick fortsätta leda flykten, eller om det berodde på att han var Svensk och det borde ha varit hans egen adel som räddade honom. Hur som helst slutade det bara fem mil från där Kungavänliga styrkor väntade. Kanske hade det gått bättre om Axel själv hade fått leda flykten med hans sinne för organisation och detaljer. Om kungen hade kunnat räddas hade kanske Europa varit helt annorlunda idag. Kanske hade revolutionen hejdats av utländska makter.

Marie Antoinette

Axel återvände så småningom hem till Sverige där han blev riksmarskalk. Det finns mycket mer att skriva om von Fersen, men här utelämnar jag det tragiska slutet i Axels liv. Vi vill ju att våra hjältar skall vara odödliga. Igår kom jag på mig själv med att önska att slutet skulle bli annorlunda på det här föredraget, men nä… det slutade precis lika illa som vanligt, ni vet som i Ivanhoe på Nyårsdagen. Men här i lyxbloggen… ja här levde han lycklig med sin drottning i resten av sitt långa liv.

Ellie i finskor

För mig är lyx kopplat till njutning. Ju fler sinnen som får njuta samtidigt, desto lyxigare. Men som allt man får i överflöd avtar njutningen efter ett tag och blir vardag. Inte obehagligt på något sätt, utan bara något som skall vara. Lerinpackning och massage varje dag blir inte lyxigt. Har du varit ute och seglat på en tävlingsbåt ett par veckor är det däremot himmelriket. Så lyx måste alltså förutom att vara en njutning vara exklusivt, något speciellt som man unnar sig utöver det vanliga. Spotify var lyx. Idag är det självklart att jag alltid har ett enormt musikbibliotek i min iPhone och jag blir irriterad när jag inte har tillräckligt bra teckning så jag måste lyssna på min ”försynkade” musik.
Min snart tvååriga dotter Ellie sa ”Jag älskar pappa” härom dagen. Det var första gången jag hörde att hon sa att hon älskade något. Det var lyx i ungefär en minut. Det tappade lite stinget när hon även sa att hon ”älskar Mimmi Pigg”. Inte lika lyxigt, men lika stor lycka. För lycka är något än större än lyx. Lycka är det vi alla längtar efter och det kommer vi inte nå hur lyxigt vi än gör det för oss. Men tills vi nu alla når stadiet av evig salighet ser inte jag någon mening med att låta bli att lyxa även om det bara är för stunden.

Inom en vecka ska Aston, Ellies blivande lillebror, förhoppningsvis bestämma sig för att det är dags att födas. Som ni kanske har märkt är det därför lite glest mellan inläggen och lär vara så mars ut. De blir helt enkelt lite lyxigare här en stund!!!