Taggade inlägg ‘Vin’

Gaggenau – kökslyx

fredag, mars 5th, 2010

Gaggenau vinskåp

När vi byggde vår vindsvåning fick jag, efter hårda förhandlingar med Johanna, igenom hällar, ugn och fläkt från Gaggenau. Det är oftast jag som lagar maten i vår familj. Det är ett stort intresse, så för mig var det viktigt. Nu har vi flyttat och inte kommit oss för att renovera köket än, men nog sitter jag och tittar och drömmer. Vinkyl från Gaggenau var det aldrig tal om. Den kostade då, för dryga tre år sedan över hundra tusen och det är inte ens mitt innehåll värt, men drömma kan man ju.

Gaggenau har spelat en nyckelroll i vinlagringskultur, och har satt nya standarder genom sitt Vario Cooling Serie 400 vinklimatskåp. Vinklimatskåpen kan kombineras med kylar, frysar eller kombinationsskåp i ett oräkneligt antal kombinationer. Ett modulbaserat system med helintegrerade skåp. Titta på bilden… så ska det se ut.

Vinflaskorna lagrar man i fullt utdragbara flaskhyllor gjorda i obehandlad bok och aluminium – inte bara snyggt men det eliminerar också arom- och smaköverföring. Hyllorna är också i modulsystem och kan användas till att förvara stora flaskor och/eller magnumflaskor. Aluminiumhyllor finns för öppna flaskor och karaffer, liksom presentationshyllor (töntigt) och en humidor kompletterar detta sortimentet. Såklart man ska ha en cigaaaar i vinskåpet också.

Vad säger ni? Jag tror jag håller mig till min naturligt kylda källare tills samlingen överstiger inköpet av skåpet. Den har sin charm också och flaskorna blir dammiga, men visst är det snyggt?

Lyx för pengarna (1-10): 5 (På tok för dyrt)

Spakänsla (1-10): 7 (Varje spa med skälvkänsla bör ha ett vinskåp)

Massage, Amarone och middag med vänner

torsdag, februari 25th, 2010

Marie

Igår hade jag en riktigt lyxig kväll. Vad kan vara bättre än att lämna vår tvååriga dotter Ellie hos gudmor, slinka ner på Spat och få fantastisk massage och sedan äta middag med två goda vänner? Inte mycket. Johanna, min sambo, fick behandling av Anna som jag bloggat om tidigare. Själv fick jag massage av Marie. Jag hade ju tänkt mig Hot Stone, men då måste man faktiskt säga till innan. Det tar nämligen en halvtimme att värma upp stenarna. Så det blev massage, och jag tänkte att jag bara tar emot vad jag får. Det är faktiskt det perfekta sättet att ta en spa-behandling, att inte lägga sig i och försöka styra utan bara bli omhändertagen och det blev jag, med besked! Alla massageterapeuter har sin egen ”flavour”. Jag hittar inte riktigt något bra ord på svenska för det. Men vad jag menar är att man känner igen Luxury Spas speciella tekniker som alla våra terapeuter är tränade i. Man vet att man är på Luxury Spa, men sedan har varje terapeut något unikt, något som strålar i händerna, ett lite annorlunda sätt att trycka. Maries ”flavour” är en enorm känslighet. Hon går aldrig speciellt djupt i muskeln rent fysiskt, men idag har jag ändå träningsverk på vissa ställen och min spända nacke är ett minne blott. Alla har vi ju våra preferenser, men jag verkligen älskar Maries ”flavour”. Det var en ren och skär njutning de 50 minuter jag låg på bänken. Eftersom vi skulle på middag efter valde jag en ”Revitalizing Oil” som är uppiggande. Den innehåller bl a enbär, rosmarin, cypress och fänkål. Fänkålen slår igenom så det blir lite av en lakritsgodislukt.

Tommasi Amarone

Avslutningsvis ett glas Tommasi Amarone. Vårt middagssällskap fick behandling efter oss så vi hade en hel timme att sitta och mysa framför poolen. Tommasi tycker jag är en riktigt prisvärd Amarone. Mörkt röd färg. Doft av plommon, mörka bär, kakao, läder och svart te. Ganska komplext. Nästan söt i smaken, mjuk och samtidigt kryddig. Lite choklad kan man känna. Eftersom vi väntar på Aston som är planerad till 5 mars var det nästan så jag skämdes över hur mycket jag njöt av vinet medan Johanna drack bubbel….vatten alltså. Men bara nästan så att jag skämdes :) .

Väl omklädda gick vi upp till restaurangen. Nu har de verkligen hittat rätt på Reisen. Maten var enastående. Anklever till förrätt, en fantastisk Steak till varmrätt och ost efteråt. Jag hinner inte gå in på vinerna här för det var ett fantastiskt kapitel för sig. Men framför allt så fick vi dela en riktigt härlig upplevelse med två kära vänner som mot vår plan plockade upp notan för kvällen. Tack till alla som gjorde vår kväll oförglömlig!

Vino Tinto = Lyx ????

måndag, januari 25th, 2010

Vino Tinto Etikett som jag minns den

Vino Tinto


Kommer ni ihåg Vino Tinto? Jag tyckte aldrig om Vino Tinto. Kanske för att det var skruvkork. Jag inbillade mig att vin inte kunde smaka bra med skruvkork. I det här fallet hade jag nog rätt, men vi lär aldrig få veta eftersom Vino Tino är borttaget från systembolaget sedan ett par år i och med lådvinernas intåg. Vinmässigt kan Vino Tino aldrig bli lyx. Men vad som händer idag när jag tittar på etiketten eller hör någon prata om Vino Tinto är att jag tänker på min mormor.

Min mormor

Anna Drakenberg

Min mormor, Anna Drakenberg, blev 90 år. Hon drack ett halft glas Vino Tinto till maten nästan varje dag så långt bak jag kan minnas, oavsett om det var julafton eller en grå tisdag i mars. Ibland byttes detta ut mot något sött vittvin. Före maten dracks det 2 cl söt vermouth med några droppar gin i och ett citronskal och is. Låter kanske inte så lyxigt, men mormor visste hur man förpackar saker. Hennes hem var väldigt vackert och vinet serverades i fantastiska glas. Det dukades till fest även på vardagen och man bytte om till middagen. Vad som fanns i glasen spelade inte så stor roll, hela upplevelsen blev fantastiskt lyxig. Kanske att kontrasten är så stor mellan mormor och Vino Tinto gör att jag förknippar henne så starkt med det.

Mormor var också en väldigt generös och omtänksam människa. Hon hade alltid bjud-cigaretter i ett etui, även om hon själv aldrig rökte en cigarett. När vi kom på besök fanns alltid papps favoritwhisky i barskåpet. När det var currysås till kycklingen, gjordes alltid en extra sås till oss barn eftersom vi tyckte currysåsen var för stark. Sängarna var bäddade med nymanglade lakan och det serverades alltid mellanmål och efterätt.

Alt detta gör att när jag tänker på Vino Tino tänker jag på hur mormor levde, med stil, klass och lyx. Så tänk på det ikväll när du dukar. Ta fram silverbesticken och de ärvda glasen och gör varadagen till en lyxig fest!

Varken middag hos mormor eller Vino Tino finns att få tag på längre så något betyg blir det inte. Fast fanns Vino Tino kvar, lovar jag att jag aldrig skulle servera mina gäster det så länge det inte var mormor som kom på besök.